Cirka 10 år.
Vid titthålsoperation (artroskopi) någon gång i början på 90-talet, konstaterades att brosket i knät började se slitet ut. Min superskicklige ortoped, jämnade till ojämnheter. Då klarade jag mig hyggligt ett par år. Redan då fick jag veta att det skulle bli operation till slut. Sedan fick jag tuppkamsolja injicerat i höger knä (det var höger knä som började krångla). Det hjälpte mot smärtor ett par år. Plus att jag åt starka värktabletter.
Jag har halvproteser (uniknä).
Jag blev överlycklig, hade då haft vansinniga smärtor i många år, av och till.
Ja, det tycker jag.
Minnet är kort, men jag har för mig att jag hade ganska ont den första tiden. Men jag startade rehabiliteringen direkt.
Det var inga problem, var ute och promenerade varje dag. Började med 15 min. och ökade successivt. Efter 14 dagar började jag cykla, med lätt motstånd. Efter cirka en månad var jag smärtfri.
Jag kan göra det mesta. Jag promenerar upp till två-tre timmar, 3-4 ggr i veckan. Nu på vintern blir det mycket skidåkning, spinning (lätt motstånd), roddmaskin och simning. Vandra i fjällen, med lätt packning går bra. Däremot har jag slutat att springa, tycker jag väger för mycket.
Gå, vandra långa sträckor.
Alla aktiviteter går ju lättare nu, när jag inte har några smärtor. Det finns ingenting som är svårare.
Det går inte att i ord beskriva vilka smärtor jag hade i knäna (hade nu ont i båda knäna) innan operationen. Att leva med smärtor dag och natt är tärande på kropp och själ. Nu har jag inga smärtor.
Vilken lycka att få vara smärtfri! Att kunna cykla, promenera, vandra i fjällen, åka skidor utan smärtor är helt enkelt underbart!
Ingen speciell.