Det tog cirka ett år med besvär i höger höft innan jag opererades i juli 2001. Jag jobbade då på ett slakteri. Det var ett tungt jobb, så jag var sjukskriven i omgångar under hela tiden, men jag försökte vara på jobbet i alla fall.
Jag hade ju hört av bekanta som hade blivit opererade för artros i höften att man ”blev ju så bra” efter såna behandlingar, så när det bestämdes att jag skulle få operation så var det inget jag tvekade för, så ingen annan behandling ville jag ha.
Jag har opererat båda höfterna, dels 2001, dels 2008. Båda är av typen Lubinus. (SPII)
Jag hade haft så ont och besvärligt så pass lång tid, så jag funderade aldrig på att avstå. Jag hade fått bra information tyckte jag, så det var helt självklart att tacka ja!
Jag är som tur är inte speciellt rädd av mig, så jag litade på den information jag hade fått.
Det blev för mig precis som för de jag pratat med innan: Jag blev som en ny människa! Helt fri från alla smärtor på en enda gång. Det hade jag nog egentligen inte trott, om jag ska vara riktigt ärlig, men så var det. Efter operationen av den andra höften gick det dock inte lika snabbt.
Efter första höften 2001 var ju tiden efter ganska enkel. Jag behövde knappt gå med kryckor ens. Men då jag fick den andra höften opererad 2008 var det helt annorlunda. Dels var jag ju sju år äldre denna gång, dels hade jag på senare år även haft problem med ryggen. Därför var jag tvungen att opereras sövd denna gång, vilket gjorde att väntetiden inför operationen blev längre. Totalt sett så blev rehabiliteringen för mig betydligt längre och svårare denna gång, jämfört med 2001.
Av de saker som jag inte kan göra nu, är det ingenting som har tillkommit efter operationen, utan de inskränkningarna fanns där redan innan.
Nu (drygt ett år efter operationen) kan jag göra betydligt mycket mer än förut. Till sommaren hoppas jag att jag åter ska kunna börja cykla och förhoppningsvis även köra bil.
Min första operation gick ju betydligt lättare än den andra, så min erfarenhet är ju att operationer kan upplevas ganska olika. Det är många faktorer som spelar in för det slutliga resultatet. Totalt sett kan jag vara ganska nöjd, måste jag säga.
Före operationen 2008 hade jag olidliga smärtor och även efteråt om jag jämför med den första operationen. Men jag har ganska hög smärttröskel…
Nu är den mycket bättre, men jag har tränat jättehårt denna gång och ändå har det tagit mycket längre tid att bli bra.
Jag tycker att jag fick den information jag behövde, bägge gångerna.